Thursday, October 21, 2010

How do they sleep on windy nights?

Well, that's what I've been thinking every time I drive by this house in my town.

And I've been thinking that they must know more about this old Maple than I do. Perhaps there was reason to believe that the tree wasn't a threat to the house and didn't need to be cut down.

Well, I took the above picture on Wednesday last week...

And, just two days later, strong nor'easter winds had knocked it over.
Amazingly though (and thankfully), the house didn't suffer any major structural damage.

I'm a curious person and I can't help but to wonder what the reasons were for keeping this big maple leaning dangerously towards the house?
Are they risk takers, ignorant, or procrastinators?
Were there economical reasons (It's quite pricy to hire help to cut down a big tree)?
Had they correctly calculated how exactly the tree would fall, or were they simply just too attached to the big old maple?

Well, the house is in my town so maybe one day I'll find out the reason and my curiosity will be put to rest.

14 comments:

  1. Kära nån, vilket vågspel! Tänk att du fick före och efter-bilder! Men hur har de vågat ha trädet så nära det fina huset?! Men ibland blir man ju inte riktigt färdig att göra allt man borde... Tur att det gick bra (har vi kanske änglavakt ibland?)!
    Kram,
    Katarina

    ReplyDelete
  2. Hi Annelie. Maybe they were weighing the shade factor against falling on the house.Or the cost of having it cut against it hitting the house. Who knows! LOL! It doesn't even look good for shade though. I don't know how it miss the house when it fell but I bet they are glad it missed. Such a pretty home too.
    You have a wonderful week!

    ReplyDelete
  3. Ja, det må jag säga! Har man inte spänning i livet kan man ju alltid skaffa:)

    ReplyDelete
  4. Herregud, jag hade inte vågat gå nära ytterdörren, än mindre gå in och lägga mig att sova i det huset.
    Undrar om de var hemma när trädet föll, då måste ju hjärtat ha hoppat över några slag.
    Ha en härlig helg.
    Kram

    ReplyDelete
  5. Oj det hade jag inte vågat! Här var en jättealm som stod på samma sätt in över huset när vi köpte, den tog vi ner narrs hade nog någon storm lagt trädet precis som på din bild och det hade INTE slutat lyckligt..
    Vackra majs i förra inlägget, de där små röda är så himla fina. kram

    ReplyDelete
  6. Fyyyy!!! Vi hade en jättestor pil som trillade förra hösten, helt utan förvarning. Vi har en likadan till och vi säger hela tiden att vi måste ta hit en arborist men blir aldrig färdiga till det.

    Så fina majs i förra inlägget:o)

    Kram Maria

    ReplyDelete
  7. ahhh... nothing like a good n'or' easter! wow, these guys were lucky! We had a few trees in our yard that needed to be cut down and it was mostly cost that kept us from doing it. But, none of them looked as perilous as this one!

    ReplyDelete
  8. Att man ska tänka sig för både en och två gånger innan man tar bort ett träd är något som jag tycker...men när det är så här uppenbart farligt borde man agera direkt....tur ingen skadade sig ;)

    ReplyDelete
  9. Hej Annelie,

    De kanske hade slagit vad med grannen typ "I dare you.." ;) Skämt åsido, vilken himla tur de hade. Kunde gått illa. De hade nog inte fått tummen ur... ja du vet! Fint hus förresten, gillar de där hustyperna som liksom spretar ut åt sidorna, högt och lågt. Men ser det inte lite obebott ut?

    Trodde jag skulle få en skymt av dig i sidospegeln - men inte! ;) Hur blev det? Kom du hem med kassarna fulla av pyssliga saker?

    Jahapp! Här har man planer för de sista veckorna med ljuvligt höstväder och vad händer ikväll?? Jo det singlar ner snöflingor stora som dasslock! Inte nuuu-hu-hu! Nu går jag och lägger mig.

    Brrriga kramar Sanna!

    ReplyDelete
  10. Himmel... ja, vad ska man säga... vissa gillar visst "living on the edge" framför en tråkigt trygg tillvaro... eller? Fint hus är det ju också, och som någon kommenterat ovan himla skoj att du fick just före OCH efter-bilder. Det är ju därför man borde ha kameran klistrad på kroppen när man är ute, alltid. Inte som jag, som ser massor av läckra motiv och tänker att "nu, nu skulle det suttit fint att ha kameran med sig...".

    Nå, en fin fredan till Bostonpinglan önskar
    Helena

    ReplyDelete
  11. Oj.... vilken tur dom hade..... Helt otroligt att du fick en före bild också... Ja, verkligen kan man undra varför dom inte tagit bort trädet tidigare..... Ja, nu är det nere i varje fall. Hoppas du får reda på orsaken någon gång.... så du kan sluta fundera över den ;-)

    Vi hade nästan storm förra veckan och då var det faktiskt en stor björk som gick av på mitten och ramlade ner. Och björken är vår..... Men turligt nog står den längst ner på tomten och delen som ramlade ner hamnade delvis på vår mindre snygga brädhög och delvis utanför tomten på en slänt (som är en allmänning). Ingen skada skedd alltså...

    Hoppas du får en fin helg!
    Kram Charlotte

    ReplyDelete
  12. Vi har nyss bestämt oss för att fälla ett plommonträd på vår kolonilott, så jag kan mycket väl föreställa mig tankegångarna före beslutet. Man kan ju ha en känslomässig relation till ett träd, sannolikt oftast enkelriktat men ändå. Och sedan är det en hel del jobb med att ta hand om trädet efteråt. Så jag förstår att man kan skjuta på ett sådant beslut.

    Härliga bilder på din blogg!
    /Måns

    ReplyDelete
  13. Ja du, det där skulle lika väl ha kunnat var hos oss!
    Vi har en björk, som lutar mer och mer för varje år... 5 meter från huset.
    En annan (jätte)björk gick mitt av (inte heller så många meter från huset) för några år sedan. På 'rätt' håll.
    Men inte kan vi ta bort träd, som stått där längre än huset.....
    Så jag undrar inte alls.
    Kramar
    Eva

    ReplyDelete
  14. ja varför undrar man, men vilken sagolik tur de hade med det fina huset i riskzonen!

    ReplyDelete

Thanks for leaving me a little note!

Annelie